Björn Herman Leonard Gustafson (born 30 November 1934) is a Swedish actor. He was born in Stockholm and has appeared in 93 films and television shows since 1956. He starred in the 1965 film Love 65, which was entered into the 15th Berlin International Film Festival.

In Sweden, he is most famous for his recurring roles as the small-time alcoholic explosives expert Dynamit-Harry in Jönssonligan and as the kind farmhand Alfred in the Emil i Lönneberga series.

Björn Gustafson

Björn Herman Leonard Gustafson, egentligen Gustafsson, född 30 november 1934 i Bromma församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Gustafson är förknippad med folkkära roller som den snälle drängen Alfred i filmerna om Emil i Lönneberga 1971–1973, den fumlige Dynamit-Harry i Jönssonligan och den sympatiske men kriminelle studierektorn Jan Bertilsson i Dubbelstötarna (1980), Dubbelsvindlarna (1982) och Studierektorns sista strid (1986). Socialisten Bert Hersby i TV-serien Sjukan är också en av Gustafsons mer kända roller. Han har även gjort berättarrösten till TV-serien Alfons Åberg.

Efter debuten på Dramaten 1955 i Leck Fischers Vår egen ö tillhörde han periodvis Dramatens ensemble och har gjort lite drygt 70 roller där. Först fick han göra en rad säregna figurer i diverse småroller, men våren 1957 gjorde han Mickey Maloy mot Lars Hanson och Inga Tidblad i världspremiären på Eugene O'Neills drama Ett stycke poet, som Olof Molander satte upp på Stora scenen. Gustafson medverkade de närmast påföljande åren i Tjechovs Ivanov (1957), Ostrovskijs Vargar och lamm (1960), Shakespeares Kung John (1961) i regi av Alf Sjöberg. Han var även med Sjöbergs båda storslagna Brecht-uppsättningar: Svejk i andra världskriget (1963) där han gjorde Baloun mot Allan Edwalls Svejk och Mutter Courage med Margaretha Krook i titelrollen. Senare återkom han till Dramaten i Hustruskolan (1980) och Dödgrävaren (1992).

Han har även varit engagerad vid Stockholms stadsteater, turnerat med Riksteatern och spelat på Allan Edwalls Teater Brunnsgatan Fyra. Han spelade mot Meg Westergren i Karin Thunbergs Lite längtan, helt enkelt (2016) på Stockholms stadsteater.

På Stockholms privatteatrar har Gustafson rönt framgång som komiker. Han gjorde huvudrollen som taxichauffören i Kuta och kör (1984) på Folkan. Därefter följde framgångar som Det stannar i familjen (1988) och Skaffa mig en tenor (1989). På Maximteatern spelade han i farserna Rakt ner i fickan (1996) och Pengarna eller livet (1998) samt i revyn Strålande tider! Härliga tider! (2000).

Gustafson filmdebuterade redan 1952 som ung man vid dansbanan i Ragnar Frisks Flottare med färg. Gustafson har samarbetat mycket med Ulf Brunnberg i Jönssonligan-filmerna och i flera TV-produktioner som till exempel Sjukan (1995) och i Ray Cooney-farsen Oj då en till! på Folkteatern 1987. Gustafson spelade revy med Brunnberg på Stora Teatern i Stockholm och gjorde huvudrollen som tönten i komedin Hjääälp! The Nerd! på samma scen. Sommaren 2003 spelade han en förvirrad folkparksföreståndare i Eva Rydbergs lustspel Kaos i folkparken på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Våren 2008 medverkade han i TV-serien Andra Avenyn, där han spelade pensionerad psykolog. I TV har Gustafson gjort komediroller i serierna En fyra för tre och Sjukan.

För barnpubliken är hans röst välkänd från bland annat Robin Hood (broder Tucks svenska röst), de tecknade filmerna om Pelle Svanslös av Stig Lasseby (som Bull) och barnprogrammet Alfons Åberg (1979–1981, 1994). I det sistnämnda fallet har han lånat ut sin röst till både TV och ljudbok.

Texten ovan är fritt tagen från Wikipedia-artikeln ”Björn Gustavsson” med licensen CC-BY-SA. För mer information, källbeskrivningar och bidragsgivare besök Wikipedia.